http://rolf-martens.com/F%D6RENA%20ER%21%20Infos/annat_pa_sv/webstyle8/050406_mao_bekaempa_liberalismen.html
MAO ZEDONG: BEKÄMPA LIBERALISMEN (1937)
--------------------------------------------------------------
Ur boken "Mao Tsetung: Skrifter i urval" (även kallad "Maos
stora röda"), Bokförlaget Oktober, Göteborg, översättare Nils
G. och Marika Holmberg, andra upplagan, tryckt hos Bohuslän-
ningens AB, Uddevalla 1972, sid 122-124
--------------------------------------------------------------
Anm., 06.04.2005: Först när jag hade gjort den avskrift som
följer nedan såg jag att det utmärkta Marxist Internet Archive
i sin svenska avdelning redan har Valda verk, band 1-5, av Mao
Zedong, inklusive denna artikel, som finns i band 2. [Adress
till Vala verk:
http://www.marxists.org/svenska/mao/index.htm]
Det är ju förträffligt, en viktig tillgång. På denna hemsida
sätter jag ändå mitt eget återgivande av artikeln i stället
för att bara länka till den.
--------------------------------------------------------------
BEKÄMPA LIBERALISMEN
Den 7 september 1937
Vi håller på aktiv ideologisk kamp därför att den är vapnet
att säkra enhet inom partiet och de revolutionära organisatio-
nerna till förmån för vår kamp. Varje kommunist och varje re-
volutionär bör göra bruk av detta vapen.
Men liberalismen förkastar den ideologiska kampen och håller
på en principlös fred och ger därmed upphov till en dekadent,
kälkborgerlig hållning och framkallar politiskt förfall inom
vissa organisationer och hos vissa individer i partiet och de
revolutionära organisationerna.
Liberalismen tar sig olika uttryck.
Att, då en person uppenbart felat, låta detta passera för
lugnets och vänskpens skull, och avstå från en principiell
diskussion därför att han är en gammal bekant, kommer från ens
egen hemstad, är en skolkamrat, en nära vän, någon som man
håller kär, en gammal kollega eller en före detta underordnad.
Eller att, för att bevara vänskapen, endast beröra saken lätt
i stället för att gå till grunden med den. Resultatet är att
både organisationen och individen skadas. Detta är en typ av
liberalism.
Att privat ge fritt lopp åt oansvarig kritik i stället för att
aktivt lägga fram sina förslag inför organisationen. Att hålla
tyst inför människor, men förtala dem bakom deras ryggar, el-
ler att hålla tyst vid ett möte men skvallra efteråt. Att inte
visa minsta hänsyn för det kollektiva livets principer utan
följa sin egen böjelse. Detta är en andra typ.
Att låta saker bero så länge de inte angår en personligen; att
säga så litet som möjligt medan man fullkomligt väl vet vad
som är fel, att vara världsvis och gardera sig och enbart söka
att undvika klander. Detta är en tredje typ.
Att inte lyda order, utan sätta sin egen mening i främsta rum-
met. Att kräva särskild hänsyn av organisationen men förkasta
dess disciplin. Detta är en fjärde typ.
Att ge fritt lopp åt personliga angrepp, söka gräl, vräka ur
sig sin personliga illvilja eller söka hämnd i stället för att
ta upp en diskussion och bekämpa felaktiga åsikter för enhe-
tens eller framåtskridandets skull eller för att få arbetet
riktigt utfört. Detta är en femte typ.
Att lyssna till felaktiga åsikter utan att vederlägga dem och
till och med lyssna till kontrarevolutionära anmärkningar utan
att rapportera dem, utan i stället ta det lugnt som om ingen-
ting hänt. Detta är en sjätte typ.
Att vara ute bland massorna och underlåta att föra propaganda
och agitation eller tala vid möten eller bedriva undersök-
ningar och förfrågningar bland dem och i stället vara likgil-
tig för dem och inte bry sig om deras välbefinnande, att glöm-
ma att man är kommunist och uppföra sig som om man vore en
vanlig icke-kommunist. Detta är en sjunde typ.
Att åse hur någon skadar massornas intressen och ändå inte bli
indignerad, eller avråda eller stoppa honom eller tala reson
med honom, men låta honom fortsätta. Detta är en åttonde typ.
Att arbeta halvhjärtat utan en bestämd plan eller inriktning;
att arbeta vårdslöst och dra sig fram på en slump - "Så länge
man är munk, fortsätter man att dra i klockrepet". Detta är en
nionde typ.
Att anse att man har gjort revolutionen stora tjänster, stolt-
sera med att man är veteran, fnysa åt småuppgifter samtidigt
som man är helt oförmögen att gå i land med de stora, vara
slarvig i arbetet och slapp i studierna. Detta är en tionde
typ.
Att vara medveten om sina egna misstag men ändå inte försöka
rätta till dem, att ta en liberal inställning till sig själv.
Detta är en elfte typ.
Vi skulle kunna anföra flera. Men dessa elva är huvudtyperna.
De är alla uttryck för liberalism.
Liberalismen är ytterst skadlig i ett revolutionärt kollektiv.
Den är ett frätämne som fräter bort enheten, undergräver sam-
manhållningen, orsakar likgiltighet och skapar splittring. Den
berövar de revolutionära leden fast organisation och fast
disciplin, hindrar politikens genomförande och skiljer parti-
organisationerna från de massor som partiet leder. Den är en
mycket dålig tendens.
Liberalismen spirar ur småborgerlig själviskhet. Den sätter
personliga intressen i främsta rummet och revolutionens in-
tressen på andra plats. Detta ger upphov till ideologisk, po-
litisk och organisatorisk liberalism.
Folk som är liberaler betraktar marxismens principer som ab-
strakta dogmer. De godtar marxismen men är inte beredda att
tillämpa den eller tillämpa den helt och fullt; de är inte be-
redda att byta ut sin egen liberalism mot marxismen. Dessa
människor har sin marxism men har samtidigt sin liberalism -
de talar marxism men tillämpar liberalism; de tillämpar marx-
ismen på andra men liberalismen på sig själva. De har bägge
slagen av varor i sina lager och finner användning för vart
och ett. På detta sätt fungerar vissa människors hjärnor.
Liberalismen är ett uttryck för opportunism och står i grund-
läggande konflikt med marxismen. Den är negativ och resulterar
objektivt i hjälp åt fienden; det är därför fienden glädjer
sig åt att den bevaras i vår mitt. Eftersom dess natur är så-
dan, borde det inte finnas någon plats för den i revolutionens
led.
Vi måste använda marxismen, vars anda är positiv, till att
övervinna liberalismen, som är negativ. En kommunist bör vara
vidsynt, ståndaktig och aktiv, betrakta revolutionens intres-
sen som sitt liv och underordna sina personliga intressen dem
som hör revolutionen till. Han bör alltid och allestädes hålla
fast vid principer och föra en outtröttlig kamp mot alla fel-
aktiga idéer och handlingar, i syfte att befästa partiets kol-
lektiva liv och stärka banden mellan partiet och massorna. Han
bör bry sig mer om partiet och massorna än om någon privatper-
son och mer om andra än om sig själv. Endast då kan han anses
vara en kommunist.
Alla lojala, rättframma, aktiva och ståndaktiga kommunister
bör enas för att bekämpa de liberala tendenser som vissa män-
niskor bland oss uppvisar och leda dem på rätt väg. Detta är
en av uppgifterna på vår ideologiska front.
_____________________
Sänt av:
Rolf Martens
Malmö, Sverige
Telefon och fax:
+46 - 40 - 124832
rolf.martens@comhem.se
www.rolf-martens.com
______________________